Spår

Maskrosor - mer än bara ogräs

Den uppgivna musikanten

Vägen genom skogen

Somewhere over the rainbow

Jag letade och letade, men hittade inte slutet på den här bågen. Ett fantastiskt vackert fenomen det här med regnbågar.

"Knäpp ett kort på oss!"

De här två grabbarna träffade jag på under en promenad. När jag fotade ett par andra motiv kom de fram och bad om att få bli fotograferade. Och sånt ställer man ju upp på. Faktum är att bilderna på killarna blev bättre än de andra jag hade med mig hem.

Schäfern Nikita

Städdag med samfällighetsföreningen och grannen släppte ut sin schäfer en sväng för lite lek på de öppna ytorna. Bilden är inte perfekt, ljuset var lite sämre än önskvärt. Men jag gillar uttrycket. Och jag gillar schäfrar, väldigt mycket.

Bruket i kvällssolen

Vallviks bruk lapar i sig de sista strålarna av kvällssolen. Vackra färger, tyckte jag.

Cyklade ut i solnedgången

Jag tittade ut genom fönstret och fick en stark känsla av att det var en vacker solnedgång som förberedde sig därute. Känslan var så stark att jag inte kunde vifta bort den. Jag packade kameran i väskan och satt mig på cykeln. Trampade en bit och klättrade en liten bergsetapp innan jag hittade ett bra utgångsläge. Det enda som fattades var en pilsner och lite sällskap. Klicka på de små bilderna för större variant.

Konsten att kunna njuta av livet

Hundarna är ofta mästare i konsten att njuta av livet. Den undre är vår vilde, Tuffing, och den övre är hennes bror, Billie. Som kalvar på grönbete. Underbart att se glädjen i deras ögon när de får springa på stora ytor och underbart att se njutningen i hela uttrycket när det får möjligheten att ligga i solen och lapa.

Thumbs up

Under fotbollsmatchen jag idag bevistade fotade jag en del matchbilder. När jag såg det här glada gänget, som såg ut att ha det rätt skönt där i gräset bredvid sidlinjen, bestämde jag mig för att de skulle få posera utan deras vetskap. Trodde jag. Tills jag kom hem och såg att tjejen med tummarna i vädret helt klart är medveten om att hon agerar modell. Och hon ser ju inte direkt ut att misstycka.

De svåra stegen

Egentligen behöver det inte språkas så mycket om den här bilden. Dottern Stina tycker om att gå. På egen hand klarar hon ett antal steg, som utökas varje dag. Med lite hjälp kan hon gå hur länge som helst. Det är underbart att se det nöjda ansiktsuttrycket. Här på promenad med sin moster.

Gamla Svea

Själv har jag inte besökt bion på flera år. Men den där retroskylten väcker fortfarande känslor av förväntan i kroppen. Många är gångerna man stått där som ung och köat. Som ännu yngre parvel var det en ännu större högtidsstund att få gå på bio. Hela huset rör förresten upp barndomsminnen. På hörnet av det gula huset som syns i bakgrunden låg leksaksaffären Julles, som var ett verkligt mecka. Entréplan med, som jag minns det, lite fjantigare leksaker. Dockor och dylikt. Inget för oss grabbar. En trappa ner till källarvåningen där det var proppat från golv till tak med bilbanor, märklintåg, modellbyggsatser, lego och allt annat kul som pengarna aldrig räckte till. Trevligt kvarter.

I spegeln

Den här fotobloggen har legat i den lång dvala. Nu har den fått en liten uppfräschning och allt gammalt är bortrensat. En nystart.

Bilden som får agera föråkare är egentligen inget märkvärdig. Men jag gillar den. Jag tog den i början av mars i år när vi var ute och promenerade, jag och min dotter. Mannen på motorcykeln kom i ganska hög fart och jag hivade snabbt upp kameran och fyrade av en serie bilder. Hann inte med att göra några inställningar, men lyckades ändå fånga motorcykelcykelmannen i ganska bra skärpa. Personligen gillar jag speglingen av hans ansikte i backspegeln. Han ser belåten ut. Ba-ba-ba-bad to the bone.